Vintertur i Sarek
11 - 19 april 2008
Uppsala Friluftsfrämjandes skidtur i Sarek April 2008
Fredag 11 april
Klockan 17.30 var åtta deltagare samlade på Uppsala tågstation för
årets längre skid- och tälttur organiserad av Uppsala Friluftsfrämjande.
Ledarna Jesper och Johan hälsade oss välkomna på perrongen. Vi var alla
litet nervösa och förväntansfulla för framför oss låg en veckas skidande
i Sarek. Man kunde vara nervös för att man inte fått med allt man skulle
komma att behöva på turen, det skulle inte finnas några möjligheter att
köpa reservutrustning ute i vildmarken. Även om ryggsäckarna var
fullproppade med GPSer, höjdmätare, vindmätare och termometrar skulle vi
vara ifrånkopplade från civilisationen under flera dagar. Jesper hade
hållit oss uppdaterade med nyhetsbrev under våren och några av oss hade
förberett oss med helgtältturer. Planen var att under turen skida för
att bestiga både Sarektjåkkås stortopp och den näraliggande Svarta
Spetsen. Eftersom vädret i Svenska fjällen är mycket oförutsägbart
skulle vi dock inte nödvändigtvis hålla oss bundna till denna plan.
Mycket riktigt hade väderprognosen också spått riklig nederbörd det
närmaste dygnet. En vecka senare på Fredag kväll var en trerätters
middag inbokad på Saltoluokta fjällhotell och det ville vi förståss inte
missa oavsett väderlek. Efter vissa avhopp i sista sekunden hade nu de
slutliga tältlagen formats. Ulv som var äldst skulle dela tält med
yngste Henrik, Jens med Maria, Jonas med Håkan, ledarna Johan och Jesper
i ett tält och Kevin skulle bo själv. Johan och Jesper transporterade
stor del av sin packning i pulka medan övriga deltagare hade tält, kök
och bränsle i sina ryggsäckar. Vi klev på norrlandståget och rullade ut
från stationen. Jens anslöt i Gävle och under resan bekantade vi oss med
varandra. Det visade sig att de flesta deltagare hade varit i Sarek på
sommaren eller vintern åtminstone en gång tidigare. Efter något besök i
restaurantvagnen kröp vi så till kojs.
Stora sjöfallet, innan avfärd
Lördag 12 april
Efter frukost nästa morgon rullade tåget in i ett snötäckt Gällivare.
Vi hade ett par timmar på oss innan bussen skulle ta oss vidare och
vissa gick för att intaga en förstärkt förmiddagsfika (räkmackorna på
Nyfiket rekommenderas varmt). Klockan 13.30 lastade vi in ryggsäckar,
pulka och skidor i Bussen mot Ritsem som skulle ta oss till Suorvadammen
- trodde vi i alla fall. Det snöade när bussfärden inledes och snöandet
tilltog under resan. Vi passerade Saltoluokta men vid Stora sjöfallet
var det för mycket snö på vägen för att bussen skulle kunna fortsätta.
Det blev ett litet oväntat tillfälle till fika på Saltolukotas matsal
medan Jesper och Johan kliade sina huvuden och överlade hur resan skulle
fortsätta. Efter samtal med busschauffören som sade att en plogbil var
två timmar därifrån blev beslutet att spänna på skidorna och vi skidade
längs vägen mot Suorvadammen. Efter några kilometer fick
friluftsfrämjandets deltagare plötsligt ta på sig den ovanliga rollen
som bärgningshjälp när en våghalsig billist försökte trotsa drivorna för
att ta sig till Ritsem. Bilisten passerade oss först en gång, körde
fast, backade och tog sedan satts för ett andra försök och körde fast
igen. Flera av deltagarna hjälpte till att skjuta loss bilisten och
sedan informerade Jesper föraren ganska bestämt att det skulle bli värre
längre fram om han gjorde ett nytt försök.
Vi gled sedan ned på sjön som ligger nedströms om dammen. Det blåste
isande medan vi skidandet över sjö (10 sekundmeter mättes det upp) och
efter att ha klättrat över några kullar beslöts att vi skulle slå läger
för natten. Tält slogs upp och en matplats grävdes där deltagarna intog
turens första måltid i det fria. Jesper försökte få information on
fjällvädret och sedan blev det blev en tidig natt. I princip hade en dag
gått tillmiste på grund av den igensnöade vägen.
Bilbärgning vid utfärd
Söndag 13 april
Jesper väckte oss klockan åtta och vi steg upp för att laga frukost.
Jesper hade fått in fjällvädret som inte fortsättningsvis skulle vara
det bästa eller; det skulle komma mer snö och blåsa up till 10
sekundmeter på kalfjället. Under förmiddagen denna dag var det dock
klart och sol. Vi inledde skidandet med stighudarna på denna dag då vi
skulle börja klättra redan från start. Förhoppningen var att vi skulle
kunna hämta upp något av den tid vi förlorat dagen innan. Vi klättrade
upp på fjällsidan för att finna ett skoterspår som samerna brukade köra
upp. Snön visade sig vara djup och tröttsam att pulsa i och det skulle
bli mer av den under den kommande veckan. Lunch intogs en bit upp på
fjällsidan och Jesper ledde oss vidare medan Johan som drog pulkan tog
kön. Vi passerade förbi skoterspåret som var igensnöat och Jens tog över
det uttröttande spårandet. Sikten blev sämre och vi kunde urskilja det
lilla berget Slugga mellan molnen när vi skidade in i Sarek och var nu
helt omgivna av fjäll. Efter någon timme när vi närmade oss kvällens
tältplats såg även duracellkaninen Jens sliten ut. Vi slog upp tälten på
en plats där vi skulle ha haft utsikt mot Äparmassivet om vädret varit
bättre. Underlaget var sluttande och vi grävde nischer där vi ställde
tälten vår andra tältnatt. Några grävde en matplats medan andra grävde
ett dass. Med tanke på det ostabila vädret blockade vi runt tälten.
Ganska trötta satt snart alla deltagare och mumsade på frystorkad middag
medan Johan och Jesper grunnade över hur den oklara vädersituationen och
det uttröttande pulsandet i snön skulle påverka turen. Från början hade
planen varit att gå in i Guhkesvagge och sedan klättra upp för
Sarekjiegnaglaciären för toppbestigningar av Svarta Spetsen och
Sarektjåkkå. Som det utvecklat sig var djupsnön uttröttande och snöandet
skulle kunna öka lavinfaran dit vi var på väg. Jesper lyckades få
mottagning och lyssna på fjällvädret igen, sista gången under denna tur
medan vi andra hade krupit till kojs.
Måndag 14 April
Vi steg upp och intog frukosten och rev sedan tälten. Eftersom vädret
inte skulle bli bättre beslöts det att vi skulle ändra sträckningen på
skidturen. Beroende på vädret kanske vi skulle kunna skida från andra
hållet av Sarektjåkkåmasivet och klättra upp på Mikkaglaciären för en
bestigning av Stortoppen. Dessutom hade vi hittat ett skoterspår, Jesper
deklarerade: ”det följer vi oavsett var det tar oss!” Så påbörjade vi
dagens vandring med Jesper i spetsen sydväst längre in i Sarek. Kanske
hade vi skidat på i en timme då plötsligt Jesper försvann framför oss.
Vi skidade snabbt fram till kanten på ett stup och såg att han fallit
tre meter ner. Det gråa vädret gjorde att man inte kunde urskilja
konturerna i terrängen och se plötsliga ändringar i höjdled. Till vår
glädje reste sig Jesper oskadd medan vi andra klättrade och hasade ner
så gott det gick. Vi skidade vidare och vek in söder om Vuojnesskajdde
där vi tog lunch. Det var svårt att följa det översnöade
scooterspåret och för att inte den som ledde skulle trötta ut sig
bestämdes att vi skulle turas om att spåra femhundra steg var för att
sedan vila i kön. Så fortsatte vi under de kommande timmarna och
passerande sjöarna Vuoinesjuobbala och Bierikjavrre. Sista biten för
dagen ledde oss Johan och Jesper innan vi kom fram till Pielastugan. På
grund av vädret beslöts det att stanna här och inte fortsätta mot
Mikkastugan som annars varit en bra utgångspunkt för en toppbestigning.
Det blåste fortfarande och var helt öppet så vi måste blocka runt
tälten. Eftersom vi befann oss på ett plant fält byggde vi en mur som vi
ställde tälten på rad bakom för att spara arbete. En matplats grävdes
och undertecknad gick för att färdigställa ett dass. Det snöfyllda
dasset som tillhörde stugan kunde användes efter att det grävas ut.
Förhållandevis utmattade somnade vi alla och sov gott denna kväll.
Temperaturen kröp kanske ner till -15°C denna natt, det nöp i kinderna
om man måste gå ut under natten.
Disigt vid Pierikvaratj
Läger 4, Pielastugan
Snömursskidåkning vid Pielastugan
Tisdag 15 april
Denna dag mötte oss synen av fjälltoppar och blå himmel när vi kom ut
från tälten. Men medan vi åt frukost började det mulna igen. Jesper och
Johan stod inför ett val: antingen chansa och gå upp på Mikkaglacieren
och Stortoppen eller välja det säkrare alternativet att följa
Rapadalens dalgång. Eftersom snön var djup och det verkade vara fortsatt
dåligt väder segrade det sista alternativet. Jesper hade tydligen en
gång tidigare legat flera dagar under Stortoppen och väntat på att
vädret skulle bli bättre; det var stor risk att det skulle hända igen.
Lägret hade legat relativt nära nedfarten till Rapadalens upprinnelse
och vi gled ner i dalgången i en något så när sammanhållen grupp. Håkan,
Henrik och Jesper fick tillfälle att göra några telis-svängar medan vi
andra gled på och hoppades att inte köra in i något träd. Nedkomna i
dalgången fann vi åter ett scooterspår att följa och stötte sedan under
kort tid på två andra sällskap, ett par män i armémössor och ett gäng
norrmän och danskar med pulka. Det klarnade just upp litet och innan vi
fortsatte bad Ulv oss att vända på huvudet för att se en skymt av Svarta
Spetsen alltså fick lämnas obestigen denna gång. Vi skidade vidare längs
scooterspåret som på minst ett par ställen var korsat av järvspår. Lunch
intogs vid en kåta som militärmössemännen hade övernattat i sade de. Med
Johan i ledning passerade vi sedan rovdjurstorget och det bar det vidare
längs Rapadalen, det är en fantastik dalgång att skida fram igenom. Fram
emot kvällningen reste vi våra tält igen och grävde matplatsen. Jesper,
Henrik och andra ägnade en god stund med att lägga åttor på en av
dalgångens sidor medan andra, inkluderade undertecknad, gjorde sig
bekant med sovsäcken.
Onsdag 16 april
Det var en bra bit kvar innan målet i Saltoluokta. För att vi inte
skulle riskera att missa den inbokade middagen på fredag kväll beslöts
att kliva upp redan kockan sju denna morgon. Redan klockan åtta lyckades
vi skida vidare längs Rapadalens dalgång. Efter en halvtimme följde vi
sedan en ravin upp längs ena sidan på det enda plats där det skulle vara
möjligt att ta sig ur dalgången. Med litet hjälp av Håkans GPS tog vi
oss fram till en renvaktarstuga där vi fick en kaffepaus innan vi
klättrade vidare förbi trädgränsen där vi grävde för en lunchrast. När
vi ätit ungefär hälften av våra knäckemackor blev vi överraskade av
kraftig blåst och snö. VI packade hastigt ihop och skidade vidare. Den
kraftiga vinden gjorde att vi beslöt att söka skydd i en näraliggande
ravin och började gräva ett vindskydd. Deltagarna grävde faktiskt så
flitigt att vi nådde ner till en bäck under snön där några höll på att
få fötterna blöta. Den kraftiga vinden fortsatte och efter litet
övervägande beslöt Johan och Jesper att vi skulle gräva nischer i
ravinen för att placera tälten i en rad. Varje tältlag grävde och snön
som grävdes ut användes som mur på vindsidan för att skydda tälten mot
blåsten. Johan och Jesper gick runt och gav oss deltagare goda råd under
grävandet. Deltagarna blev tillsagda att vi kunde äta middag i tälten
men Maria och Jens kände att det skulle vara skönt att sitta utomhus och
grävde en matplats. Jens grävde också ett ypperligt dass. De ambitiösa
grabbarna Henrik och Ulv grävde också en mini-snöbivack i ravinsidan som
de använde som vindskydd under sitt middagslagande. Senare var Jesper
ute och rekade och fick kanske tillfälle för ett par telesvängar på
samma gång. På kvällen blåste det inte lika kraftigt längre det var
ganska skönt att krypa till kojs efter allt grävande.
På väg upp genom Vassjavagge
På väg upp genom Vassjavagge
Läger 6, Vassjavagge
Torsdag 17 april
När vi kom ut ur tälten denna dag möttes vi av strålande sol och klar
himmel för första gången under turen. Frukostbestyr och
tält-ihoppackning känns lättare när det är bra väder. Det var nu som
Henrik och Ulf för första gången rörde ihop osötad blåbärsoppa. Paket
hade tydligen av misstag tagits från affärshyllan då Blå Band har dem
otydligt uppmärkta (bokstäverna är bara 2 cm höga) och det ledde till
ett visst missnöje som varade resten av turen eftersom soppan var
odrickbar. Trots att vi var uppe tidigt fick ledarna sitta och vänta ett
tag på att vi skulle bli färdiga, tröttheten började kanske kännas på.
Vi skulle fortsätta klättringen som blev avbruten dagen innan så det var
stighudar på från start. Eftersom skidandet avbrutits under gårdagen
hade vi en ganska lång sträcka att avärka denna dag. Vi traskade uppåt
under ett par timmar med endast någon klädjustering och hade snart snart
nått passet och högsta punkten. Det, för turen, ovanligt fina vädret
gjorde att vi kunde ta av oss mer och mer av kläderna. Så bar det utför
i underbara utförslöpor i c:a tjugo centimeter djup pudersnö. Vi önskade
allihopa att vi haft fler dagar på oss så att vi skulle kunna klättra
upp och göra om utförsåkandet om och om igen. Ledda av Johan gled vi
över en platå och vi såg sedan sjön Sitjaure som vi skulle ta oss ned
till. Vi var tacksamma när vi fann en renvaktarstuga som besökts med
scooter eftersom ovädret dagen innan hade gjort att vi förlorat tid.
Sista biten ned till Sitjaure var ganska brant och vi använde olika
stilar för att ta sig ned. Henrik gjorde t. ex vackra svängar medan
undertecknad fick bromsa farten genom att slänga sig i en driva. När
alla hade kommit ned samlades vi och skidade över sjön där vi skrämde
upp en flock svanar från en vak. Vi kom fram till Turistföreningens
stuga i Situjaure när vi nådde andra sida sjön. Värden kom ut och hälsade
oss välkomna och meddelade att vi fick använda både dass och soptunnor.
Han hade sett oss komma över isen och hade funderat ut platser på golvet
där vi skulle kunna få sova. Även om det var vänligt av honom, var det
inte vad vi planerat för denna kväll. Vi skidade istället vidare upp
längs kryssleden och slog upp tälten vid trädgränsen i skydd av en
driva. Det blev en lång dag denna dag, vi skidade mer än 20 km. Det var
först ganska kallt denna vår sista tältnatt, temperaturen kröp ned till
-12°C men den steg sedan.
Ledarna solar, i Vassjavagge efter det hårda vädret
Fredag 18 april
Vi steg upp, lagade frukost, packade ihop tälten och skidade sedan
den sista biten längs kryssleden mot Saltoluokta. Denna dag var det
återigen mulet och blåsigt och vi nådde vid lunchtid till ett vindskydd.
Vi övervägde om vi skulle äta lunch inne eller ute, men det visade sig
att Jesper kände paret som satt i Vindskyddet så vi hamnade där också.
När vi sedan fortsatte mot Saltoluokta stötte vi på ett gäng skidåkare
med flera deltagare från Uppsala. Jesper deklarerade att först till
Saltoluokta skulle bjuda de andra på öl, vi fick fara i vilken fart vi
ville. Därmed blev det en kamp mellan Ulv och Jonas, där Ulv var den
snabbaste fram till fjällhotellet. Ulv var turens äldsta deltagare men
visade sig också vara den snabbaste. De andra droppade in efter en stund
och vi alla kunde skåla för en fantastisk tur. Vi fick våra rum och
kunde sedan avnjuta eftermiddagen och kvällen med bastu och
fjällhotellets goda trerättersmiddag.
Gruppen på väg
Lördag 19 april
Efter fjällhotellets rejäla frukost valde de flesta deltagarna att
skida och klättra upp på det närbelägna berget Tjeburisvarasj för några
telemarkssvängar. Några andra, inklusive undertecknad ägnade lördagen åt
att pusta ut, packa om, besöka den närbelägna kyrkkåtan samt spela kort.
På eftermiddagen tog oss skotrar till bussen som vidare transporterade
oss till Gällivare. Under resan ringde Jens en pizzeria och beställde
pizza som vi kunde hämta vid ankomsten. Pizzan slukades på stående fot i
Stationen innan vi klev på Stockholmståget. Efter sex nätter i tält och
ganska långa omväxlande dagar var vi alla nöjda men också utmattade och
sov gott i våra kupéer. På söndag klev vi av tåget i Gävle, Uppsala
eller Stockholm. Det hade varit en händelserik vecka och även om vädret
inte var det bästa var i överens om att vi haft en mycket bra skidtur.
Vi var ett bra gäng som gett oss ut och många talade om att göra om det
igen. Skidturen hade dock inte varit genomförbar utan våra kunniga
ledare Jesper och Johan. Jens t ex var imponerad av de många olika
alternativen att ställa upp tälten de olika kvällarna beroende på
terräng och väder. Det blev inga toppar denna gång men tack vare Jespers
planerande och Jespers och Johans ledande blev Sarekturen 2008 en
fantastisk upplevelse.
Ravinskidåkning ovanför Staloluokta
Text Jonas Byström |
