Vandring på Nordkalottleden

18 - 26 juli 2008

Fredag 18 juli

Tillsammans med ett antal andra fjällvandrare med packning i olika storlekar steg vi på tåget mot Narvik vid sju-tiden på kvällen.

Lördag 19 juli

Dagen började lite oroväckande när tåget blev stående i Gällivare p.g.a.fel på en elledning.. Men, efter nästan två timmar var felet lagat och i Kiruna fick vi byta till buss som körde oss till Narvik med en halvtimmes marginal till nästa buss. Tiden för ett mål mat försvann därmed, men några hann med en korv med bröd. Nordnorgeexpressen tog oss sedan längs fjordar och in i dalar med höga snöklädda fjälltoppar i strålande sommarväder. Efter två timmars färd blev vi avsläppta vid avtagsvägen till ”Bardufosstun kurs- och treningsenter”. Här tog vi in i två hytter med milsvid utsikt över Målselvas dalgång och fjällen öster och norr därom. Fem personer i sällskapet gick ner till byn Heggelia för att äta middag på ”Jonnys bistro” i den vackra och fridfulla sommarkvällen. Vi satt sedan en stund på trappen till hytterna och njöt av utsikten tills myggen jagade in oss.

Söndag 20 juli

Efter en ljus natt vaknade vi till en strålande morgon. Taxibussen kom och hämtade oss kl 9.30 och körde oss sedan 10 mil till vägens slut i Dividalen. Vi startade vandringen upp genom en riktig gammelskog med tjäderspillning och spår av tretåig hackspett. Det var varmt och gott om mygg och broms, men som tur var blåste det ganska friskt. Hittade en lunchplats i sol och med fläkt så att vi kunde njuta något så när i fred för flygfän. Vi nådde Dividalshytterna vid tretiden och fick plats i den större stugan där vi möttes av stugvärdsparet Björn och Grethe som var förbi för att göra lite underhåll. Vi tog en kort tur upp på leden mot Daertahytta. När man nått ovanför trädgränsen hade man en skaplig utsikt över Anjavassdalen och fjället Njunjes. De flesta kom upp på platån nedanför Unna Jerta, Tiera kom ända upp på toppen. Nästan högst upp på Njunjes syntes något som såg ut som en stor vit boll på fot, en rest från det kalla kriget, som enligt Björn var synlig bara vissa dagar, men annars nedsänkt i berget. Innan middag hann vi med ett knottrikt bad som gick till så att man snabbt klev ner i en bäck och hällde vatten över sig medan knotten anföll, sedan snabbt hoppade upp i blåsten för att kunna torka sig i närvaro av något mindre antal knott. Efter en god middag blev det kose inne i stugan eftersom knotten fortfarande anföll ute i den vackra kvällen med nästan midnattsol. Stugvärdsparet berättade om trakten och gav oss många nyttiga upplysningar om var det fanns björn, vilka turer man kunde göra, var det var bra fiske och om en bro som inte längre fanns bland mycket annat.

Måndag 21 juli

Morgonen var mulen men varm. Vi vandrade ner i dalen i den gamla fina tallskogen, tyvärr med mycket knott och mygg. Ursula hittade rivmärken av björn på en tallstam. Vi hittade bron över Dividalselva med hjälp av Björns beskrivning. När vi tagit oss uppför branten på andra sidan bron kom vi fram till den djupa ravinen som formats av Anjavasselva. Där nere forsade vatten fram i en trång klyfta. Vandringen  fortsatte genom gles björkskog över myrar och torrare åsar. Till lunch hade vi nått fram till Vuomajohka där några vandrare satt vid lägerplatsen och hade gjort upp eld som höll borta en del mygg och knott. Vi fortsatte vår vandring under Blåfjellet-Vuomavarri. Skogen öppnade sig och vi såg ut över dalen med Anjavasselva som bredde ut sig omgiven av myrar. Efter en välbehövlig eftermiddagspaus med fika vid en stilla tjärn hade vi samlat krafter för etappen uppför Blåfjellets västsluttning. Bakåt hade fin utsikt mot Njunjis toppar och glaciären, men tyvärr började det dra igen. Voumahytterna, dök upp bakom en ås och vi letade plats i stugorna och fick 6 iden nya och 7 i den gamla. Badet i småregn i jokken en bra bit nedanför stugan var småkyligt men skönt. Middagen serverades i den gamla stugan som var störst och sedan drog sig de flesta tillbaka ganska snart för en välbehövlig vila efter en vandring som kändes i kroppen.

Tisdag 22 juli

SMHI:s femdygnsprognos visade sig tyvärr stämma. Det regnade och blåste rejält. Så efter att ha justerat ryggsäckregnskydden mot blåst gav vi oss iväg. Det gällde att parera vindbyarna, om man inte var beredd kunde man nästan bli omkullblåst. Genom regnmolnen skymtade vi ett dramatiskt landskap med branta fjällväggar, forsar och vattenfall. Vi tog en snabb, men välbehövlig, lunch i lä av en klippa före dagsetappens högsta del som bestod av några kilometer stenskravel. Det var halt och något påfrestande att stirra i marken för att komma rätt över stenblocken, men vi kunde i alla fall glädja oss åt isranunkel i vitt till rosa. Så vände stigen neråt i en vacker grön dal, ljungpipare flöjtade och vi såg en flock med renar. Vi passerade en bro där blågrönt vatten forsade i en trång klyfta under oss och så dök stugorna upp när vi hade tagit oss uppför backen på andra sidan. Här fanns det plats i bägge stugorna, sju tog in i den större gamla och fyra stycken delade den nya stugan med ett kanadensiskt par och två finskor. Stugorna fylldes snabbt med kläder på tork. Även kartorna som vi haft i kartfodralen behövde torkas. Elden brann i kaminen och det var skönt med en fika i torra kläder. Efter middagen justerade vi gemensamt Patriks och Anitas ryggsäckar.

Onsdag 23 juli

Molnen låg lågt men regnet hade upphört och det hade blåst under natten, så det var inte så blött i terrängen. Vi vandrade nedanför Liefjellet över myrar med Kung Karls spira och Jungfru Marie nycklar och gles björkskog med midsommarblomster och torta och med fin utsikt över Altevatten-dalen. En fjällvråk seglade över fjällsidan och en tornfalk drog snabbt förbi på falkars vis. Lunch tog vi vid stranden av Altevatten. När vi hade passerat Kolvasselva på en alldeles nybyggd bro lurade oss en hotande regnskur att dra på regnställen. Men regnet drog iväg åt norr och solen kom fram. Vi gick över myrarna på nyutlagda spänger, tre i bredd, och när vi sedan möttes av fyrhjulingar och motorcyklar förstod vi vad de var till för. I Altevass var det fullt med svenska bilar, husvagnar och kåtor. Det var svenska samer på väg till renskiljning. Efter några km dryg vandring på en hård väg och en rejäl backe var vi framme vid Altevasshytta. En nybyggd och lyxig hytta, med många sängar och ett stor allrum med högt i tak. Vi tog igen oss med fika och gav oss sedan ut i det kalla småregnet för tvätt i bäcken. Torkställningen vid kaminen i allrummet fylldes sedan med handdukar och tvätt. Middagen med ljus i krona och på bordet gick helt i stil med det vackra rummet. Efter att ha tagit igen oss efter den goda middagen vidtog frukostförberedelser eftersom vi hade bestämt att starta en timme tidigare nästa dag.

Torsdag 24 juli

På vägvisaren utanför stugan stod det Lappjordhytta 24,5 km. Men tanke på denna långa etapp startade vi vandringen redan kl 8. Leden började på kraftverksdammen i västra änden av Altevann och tog oss långsamt uppför Salvvasvaggi. Nedanför oss forsade en brusande jokk och ovanför oss reste sig gröna kullar. Vi passerade över Salvasjohkka som blev dagens första vad, men vattnet var inte högre än att vi klarade det med kängorna på. Här träffade vi på vandringens första fjällabb som lät höra sitt klagande läte. Lunch tog vi nedanför samelägret i Lairevaggigardi medan molnen lättade och blå himmel skymtade i gluggarna. Nu kunde vi se fjället Ruovdoaivvit med branta klyftor och glaciärer. Vandring genom Lairevaggi på 950 m höjd gick lätt, inga stenfält alls. Så vandrade vi över gröna ängar nedanför Cahppesbakti´s branta fjällvägg och kom fram till vadet över Riksujåkka. Bron som fanns markerad på kartan hade nog försvunnit för ganska länge sedan. Efter en fikarast i solsken, bytte vi till vadarskor,  fördelade stavarna och vadade över jokken, vilket inte var något problem. Vi tog oss sedan upp för dagens sista rejäla stigning och var tillbaka på 950m. De sista kilometrarna ner till stugan gick i ett kuperat landskap med små sjöar. Torneträck skymtade i diset, men så långt som till Lapporten såg vi inte. Alldeles innan vi nådde stugan gick vi i ett parkliknande landskap med enstaka gamla björkar och ängar med smörbollar och midsommarblomster och så efter en vandring på tio och en halv timme var vi framme vid Lappjordhytterna. Här var vi återigen ensamma och kunde breda ut oss som vi ville. Efter att som vanligt ha ätit en god middag summerade vi dagen.

24 juli: 294, 297, 639, 343, 654,

Fredag 25 juli

Den här dagen var vikt för en vandring med lätt packning längs Sördalens kanjon. Under natten och medan vi steg upp regnade det och blåste. Skulle det aldrig ge med sig? Jo, till avfärden kl 9 hade regnet nästan upphört. Vandringen gick uppåt genom parklandskapet med björkar och frodiga blomsterängar. Området är känt för en rik flora och ganska snart hittade vi vacker blå klippveronika i en sluttning. När vi gick ner mot ravinen såg vi fjällyxne och isvedel. En fjällvråk kretsade över oss medan vi stod och såg ner i den djupa ravinen. Vi vandrade vidare norrut längs med dalen över mera blomsterängar. Vid den andra bron tog vi lunch och lämnade sedan ryggsäckarna och gick fram tills vi såg ner i Sördalen. På andra sidan ravinen kastade sig ett vattenfall ut för branten. Så vandrade vi tillbaka genom detta vackra landskap, molnen drog upp men det blev knappt något regn. Ett ljungpiparpar försökte ihärdigt locka bort oss från sina ungar och lyckades. När vi närmade oss stugan visade sig till sist Lapporten. En grupp på 9 personer på tur från Abisko dök upp, förvånade över att finna stugan bebodd. De trängde ihop sig i lillstugan medan vår grupp samlades i den stora stugan. Vi intog vandringen sista middag och ägnade sedan resten av kvällen åt att fylla i logi-betalningsblanketterna med hjälp av vårt ”Huskekort” och åt korsordslösning.

Lördag 26 juli

Vandringens sista dag bjöd på en vacker morgon. Molnen hade lättat och den utlovade vackra vyn över Torneträsk visade sig. Dagens vandring började brant nerför till riksröset nr 272 ovanför en sjö med turkost vatten. Stigen slingrade vidare ner och upp genom frodig björkskog. Vi stannade till vid en öppning i skogen strax ovanför Pålnoviken som bar tydliga spår av mänsklig aktivitet. Och mycket riktigt hittade Bertil ett gammalt kaminrör. Nere vid stranden av Torneträsk passerade vi den upprustade Pålnostugan. Efter bron över Nuraeatnu gick vi förbi en hjortronmyr vilket drogs som en magnet. Till lunchen försökte vi hitta en plats i riktning mot solen i lä för den kyliga vinden. Tågen hördes i fjärran trots att vi tre dagar tidigare hade fått meddelande om att de inte gick. Efter att ha korsat vägen var vi inne på  ”Rallarvägen”. Den lite förvillande skyltningen och det låga blodsockret gjorde att vi passerade ett hus med en liten hund tre gånger, men vi kom i rätt riktning till slut och besökte den stämningsfulla ”Rallarkyrkogården”. Efter de sista tre kilometrarnas sugande vandring var vi framme i Björkliden. På högfjällshotellet hälsade en receptionist oss välkomna uppför den branta backen för att duscha, men gav oss sedan tillåtelse att låna nyckelkort till duscharna nere vid campingen för 40 kr/person. Vi hann med en snabb men härlig dusch och att handla i affären i stationshuset innan tåget rullade in. Ombord på tåget kastade vi oss snabbt över den inhandlade maten alternativt tågrestaurangens. Vi fick veta att våra liggvagnar stod i Umeå och väntade på oss och att vi skulle åka buss 30 mil mellan Boden och Umeå. I Kiruna vinkade vi av Lasse som skulle på bröllop i Saxnäs.

Söndag 27 juli

Två på natten kom vi fram till våra liggplatser och somnade snabbt och 12.20 var vi framme i Uppsala som mötte oss med 30 graders värme.

Text: Lena Douhan Håkansson
Bilder: Lars Nilsson och Lena DH