Vandringresa till Island 3-14 augusti 2001 Texten kommer huvudsakligen från Lena Håkanssons dagbok från resan, med en och annan insprängd kommentar av webmaster, Per Ytterberg, som också tagit bilderna. Bilder med ett förstoringsglas kan du klicka på!

Fredag 3 augusti - Avresa

Planet från Arlanda startade nästan en timme försenat, men resten gick utan problem och vi landade på Keflavik ca kl. 16 lokal tid. Kom med flygbussen som i två etapper tog oss till Frälsningsarméns gästhem mitt i Reykjavik. Några rusade iväg för att köpa kartor före stängningsdags medan vi andra installerade oss. Så gick vi ut på stan för att äta middag och hittade en restaurang som serverade god fisk. Sedan gick alla tillbaka till gästhemmet för att packa om, medan islänningarna firade fredagskväll.

Lördag 4 augusti - Till Landmannalaugar

En rejäl frukost serverades kl. 7. Sedan axlade vi packningen och gav oss iväg till bussen. Vi åkte i bästa väder österut mot Selfoss och Hella och så svängde vi norrut in i landet.

När vi hade tagit av på vägen till Landmannalaugar, som mest är ett hjulspår, gjorde bussen ett fotostopp för Hekla och och de svarta lavafälten. Innan vi kom fram blev det ett stopp till vid Frostastaðavatn med blågrönt vatten som låg spegelblankt. Framme i Landmannalaugar fick vi plats i Littla Loftet. Två rader med madrasser längs med snedtaksväggarna och smala bord i mitten.

Vi tog en eftermiddagstur upp i dalen Brandsgil. Efter lite regn sken solen igen och bergens alla färger framträdde. Vi vandrade nere i dalen kors och tvärs över en strid bäck, de branta bergsidorna gick i rostbrunt. Marken bestod av det som rubrikens karttecken försöker säga. Grovt grus och sten såg det ut som. De som hade varit förtänksamma och hade vandringsstav med kom längst in i dalen till ett snöfält och ett litet vattenfall. Så vände vi tillbaka för att bada i de varma källorna källorna tillsammans med andra turister från ett flertal europeiska länder.

Dagens middag

• Rökt lax, äggnudlar med pesto
• Citronfromage.

Sedan fick vi lämna plats åt italienare och fransmän som också skulle laga mat. Vi gick ut för att se på livet på tältplatsen som var en stor grusplan. Några sällskap på bussresa höll på att resa tält, små sovtält och ett större matsalstält i samma färg. Sen sov vi snällt hela natten sida vid sida.

Söndag 5 augusti - Ånga och svavel

Klockan kvart i sju var alla plötsligt vakna och så bröt full aktivitet ut. Frukost åt vi utomhus eftersom köket redan var ockuperat av andra morgontidiga grupper. Vid kvart i nio var alla klara. Det var mulet men inget regn och vi startade på den ringlande stigen upp genom lavafältet.

Efter någon kilometer gick för uppför sidan av berget Brennisteinsalda. Det gick i alla färger mellan gult, brunt och rött, det pyste het ånga lite här och var, det mullrade i berget och luktade svavel. Längre upp kunde man se hur lavan hade vällt ut ur sprickor i berget. Lunchrast tog vi vid Stórihver (Stor het källa). Här pyste det het ånga ur hål i marken och kokade i en pöl med lera. Det började regna när vi vandrade uppför de sista backarna av svart grus. Så stod vi på högsta punkten på leden, ca 1000 meter och såg ner på stugan Höskuldsskáli i Hrafntinnusker. Hrafntinnur är isländska för obsidian, ett slags vulkaniskt glas. När vi kom fram var stugvärden borta, men hade lämnat en lapp om att hon skulle komma tillbaka till kvällen. Vi tog i alla fall plats i det rum som vi antog var bokat åt oss. Efter tvätt i en bäck med varmt vatten och fika gav vi oss iväg mot isgrottorna. Vädret hade blivit sämre, det var regn och dimma så vi måste gå på kompass. Men efter en extra sväng hittade vi fram. Grottorna har bildats i kanten av en liten glaciär p.g.a. att het ånga pyser upp ur marken under. Så orienterade vi tillbaks till stugan genom dimman. Nu var stugan full med folk. Farstun var något kaotisk, full med ryggsäckar och blöta kläder.

Den här dagen åt vi

• Renskavgryta med potatismos
• Chokladpudding

Efter middagen blev det avslappning med massage för somliga. I det trånga köket lagade en grupp franska ungdomar cous-cous-gryta. Fransmän pratar mycket och gärna. Webmaster talar inte franska med förstod så mycket att det gällde tillagningen av cous-cous. Bla bla bla couscous bla bla bla couscous bla bla bla couscous bla bla bla couscous bla bla bla couscous. Upprepa ungefär en timme. Proteinet till cous-cousens kolhydrater hade de burit med sig i form av jättestora konservburkar med köttgryta.

Måndag 6 augusti

Vid uppstigningen klockan sju upptäckte vi att vattnet hade tagit slut. Inte så konstigt för oss som är vana vid att hämta vatten till svenska fjällstugor, men stigen ner till vattnet var mycket hal och brant. Tack vare Bosse fick vi i alla fall vatten så det räckte. Våra farhågor om att det skulle bli trångt i köket visade sig helt obefogade. Den franska gruppen sov lugnt på loftet ovanför. Stugvärden dök upp på morgonen. Hon hade kommit sent på kvällen.

Vid niotiden var alla klara och vi gav oss iväg över den relativa slätmarken. Efter ca 4 km bar det uppåt över ett snöfält. Österut hade vi nu ett svart fjäll med en glaciär och västerut en kuperad dal med berg i brunt och gult och massor med heta källor som pyste ut ånga. Efter ytterligare några km såg vi ut över Mýrdalsjökull och Álftavatn. Vi tog en fika och beundrade utsikten. Sedan bar det utför, den sista biten ganska brant. Det hade börjat regna och stigen blev rejält hal. Vi tog en regnig lunch vid Grashagakvisl och fortsatte sedan ner över de gröna markerna vid Álftavatn. Ingemar som hade gått i förväg mötte och erbjöd hjälp med ryggsäcken för den som ville. Den sista biten upphörde regnet så vi hann torka upp. Vi fick en egen stuga. Så vidtog bad, fika och middagsförberedelser. Eftermiddagsvandringen fick inställas på grund av mera regn.

Vi smorde kråset med

• Oliver, ost och torkad marinerad tomat
• Spagetti, sallad och köttstuvning på marinerat torkat kött
• Skånsk äppelkaka.

Efter middagen dök stugvärden upp och meddelade att vi måste göra plats för två fransmän – vilket vi gjorde. De hade gått ända från Landmannalaugar och var mycket blöta och trötta.

Tisdag 7 augusti - Sand

Vi vaknade till en strålande morgon, vindstilla och blå himmel med lätta moln. Álftavatn låg spegelblank. Vi startade med spången över den första lilla älven som rinner ut från Álftavatn. Så gick vi över en grön bergrygg och ner till Bratthálskvisl dagens första vad som var lätt. Vi passerade hästgården Hvanngil, men hästarna var inte där. Vi lämnade det gröna och gick ut över sandurfälten nedanför Mýrdalsjökull som består av svart lavagrus. På stegen ner från bron över Kaldaklofskvisl tappade Annika sin stav ner i en djup klyfta, men som tur var lyckades Ingemar fiska upp den. Vadet i Bláfjallakvisl var iskallt, men klarades utan problem. Efter vadet blev det fika och sedan gick vi ner längs älven för att se på vattenfallet nedanför.

Så fortsatte vandringen över den svarta öknen, med enstaka tuvor av strandnejlika och strandglim, till bron över Nyrðri-Emstruá där vi tog lunch. Här tog det vackra vädret slut och regnmolnen började dra upp. Det blev raskt kallare men regnet slapp vi. Vi gick ca 5 km väg mot Hattafell. Den något monotona vandringen bröts när vi mötte ett 20-tal islandshästar på led, en vacker syn. Sedan svängde vi ner i ravinen Hattafelsgil. När vi kom fram till de gamla stugorna längst ner i dalen sken solen upp en kort stund och vi tog en fikapaus. Sedan drog det igen samtidigt som det dök upp en grupp från den franska televisionen som började sätta upp sina tält. Vi gav oss iväg mot de svarta grusfälten, men tog fel och blev tvungna att passera en ravin till. Då började det regna på riktigt och därpå följde 2 km vandring i svart grus och regn. Så äntligen stod vi i backen ovanför stugorna i Botnar med Mýrdalsjökull bakom. Vi fick en egen stuga, men skulle ha plats för sex personer till.

Middagen bestod av

• Salta kex med ädelost
• Mexikanskt kryddad köttfärs och potatismos
• Nyponsoppa med mandelbiskvier

Nu fick vi också en av förklaringarna till Stigs stora ryggsäck, tre liter vin till maten. Efter denna middag måste vi ha kaffe för att hålla oss vakna. Några av oss tog en kort promenad i den kyliga men vackra kvällen. Det hade klarnat upp och några taggiga berg såg ut som kulisser i kvällsljuset. När de sex inte hade dykt upp till klockan 22 beslöt vi att de nog inte skulle komma och bredde ut oss över alla 10 bäddarna i stugan.

Onsdag 8 augusti - Mot grönare trakter

Vaknade åter till en strålande morgon. Vid halv nio var alla i det effektiva gänget färdiga.

Vi gick först upp till Markarfljótsgljúlfur, en 180 meter djup imponerande kanjon. Det kittlade i magen när man såg ner på älven och stormfåglarna som seglade där nere. Så gav vi oss av söderut på leden. Vi passerade bron över Syðri-Emstruá, en strid och skummande jökelälv, och satt beundrade utsikten stund. Nästa stopp blev en förmiddagsfika ovanför Sandar uppflugna som fåglar i ett fågelberg med utsikt över Mýrdalsjökull. I en ravin kallad Bjórgil tog vi en lång lunch i värmen och solskenet. Här var frodigheten påfallande jämfört med den karga växligheten ovanför. Det doftade gulmåra och det fanns mängder med grönländsk nattviol. Efter en dammig sträcka kom vi fram till den gröna fjällheden vid bron över älven Ljósá där vi tog paus i sluttningen. Sen kom stigningen över Kápa ner mot þröngá och sista vadet. Det här är vandringens längsta och besvärligaste vad. Det är ganska djupt på ett ställe och vattnet är grumligt, helt utan siktdjup. Men denna dag var vattenståndet ganska lågt och vattnet var faktiskt inte iskallt så alla kom över utan problem. Så gick vi de sista 3 km genom frodig björkskog. þórsmörk och Langidalur mötte med sol, värme och nästan klarblå himmel. Vi installerade oss på sovloftet och ställde oss sedan i duschkön. Middagen intogs i det stora sällskapsrummet med utsikt över älvdalen och Eyjafjallajökull.

Torsdag 9 augusti - En rundvandring

Planen för dagen var att gå upp genom dalen till Krossárjökull. Till en början gick det som var tänkt, men sedan visade det sig att stigen som på kartan var markerad i dalbotten inte fanns längre.

Efter att ha klängt och hasat ner genom björkskog och rasbranter i den oisländska värmen visade det sig att vi måste vända om. Upp igen! Äntligen uppe tog vi en paus. Somliga hade fått nog av solen och letade rumpnissar med näsan i marken. Så fortsatte vi stigen uppför Stangarháls. Det var en spännande stig ömsom på kanten av en frodig ravin och ömsom på den branta bergsidan mot dalen. Vi tog lunch på en hög klippa, Stöng, med magnifik utsikt över dalen och jökeln. Satt och spanade ut över dalen för att lokalisera broarna som fanns utsatta på kartan, en verkade ha försvunnit. Där dök det också upp några islänningar som talade svenska, tioårige Vidar med isländsk mamma och svensk pappa. Till slut var vi tvungna att lämna denna sköna plats. Vi letade efter stigen som enligt kartan skulle gå ner i dalen. Den hittade vi inte, men i alla fall en brant där vi kunde gå ner. Här avvek Carola, Stig och Annika och tog en annan väg tillbaka. Det var brant ner, men det gick, längre ner blev det tät björkskog, enklast var att ta sig fram i en bäckfåra. Vi gick sedan över dalbotten bort mot älven som vi måste vada eftersom bron inte fanns kvar. Älven visade sig vara ganska strid och djup och inte helt lätt att vada, men det beslutsamma gänget klarade det. Efter vadet hämtade vi nya krafter med hjälp av den sista provianten i ryggsäcken och gick sedan tillbaka längs vägen. Väl tillbaka ställde vi oss i duschkön, som tog väldigt lång tid för att gruppen från den franska televisionen hade ockuperat den ena av duscharna. Så småningom dök också Ingemar upp, han hade försvunnit i fjärran i början av dagen och var den enda av oss som kom fram till jökeln.

Så var det dags för nästa festmåltid

• Champinjonsoppa
• Köttgryta med potatis, morötter, tomat, vitlök
• Frukt med biskvier till efterrätt.

Fredag 10 augusti

Morgonen började med packning, städning och frukost. Sedan gav vi oss iväg nerför dalen mot Stakkholtsgjá en trång dal med branta sidor. Den slutade i en mörk grotta med stora stenblock, längst in kom ett vattenfall ner genom en klyfta. På vägen tillbaka stötte vi på två strömandshonor med en flock ungar som ploppade upp och ner i en liten göl med helt klart vatten. Sen var det dags för lunch innan bussen skulle gå. Bussen tog oss först en kort bit till en annan del av þórsmörk, Húsadalur, där den tog paus i nästan en timme. Vår vän Vidar guidade oss till Snorris grotta och berättade historien om Snorri.

Snorri hade stulit får och gömde sig i grottan som var svår att komma in i, medan bönderna från trakten väntade utanför för att straffa honom. Till slut kastade Snorri ut den sista fårskånken utan att ha ätit på den. Bönderna trodde då att han hade mycket mat kvar och skulle sitta kvar länge, så de tröttande på att vänta ut honom och gick hem.

Efter denna historia och några till som Vidar hade lärt sig av sin mormors syster återvände vi till bussen som tog oss till Reykjavik.

Lördag 11 augusti - torsdag 14 augusti

De flesta av oss stannade i Reykjavik till torsdag morgon och utnyttjade tiden till bl.a. valskådning, bad, sightseeing, museibesök och ridning.

Sen var det roliga slut och vi flög hem till vardagen.

Var vandrade vi? Denna bild från baksidan av kartan visar de "fjällkartor" som finns på Island. Vår vandring gick på blad 7.

[ Första sidan ] [ Friluftstipset ] [ Dagboken ] [ Länkar ] [ Kontakta oss ]