Sarekturen i april -96
Att komma till Kvikkjokk på vintern är inte det lättaste. Det är rätt glest mellan bussarna. Till sist kom vi dit med hyrd minibuss och skidade åstad mot Pårte. Efter två dagar slog vi upp tälten nedanför Pårteglaciären. Dagen efter satte vi iväg mot Pårtetjåkko men fick vända nära "platån" på grund av hårda vindar och obefintlig sikt. Nästa dag låg vi still och byggde murar runt tälten, för blåsten fortsatte. Mot kvällen mojnade det och på morgonen kunde vi göra en tur nedför Kåtokjåkkå. Sen kom vi i alla fall upp på Pårtetjåkka i klar sikt, även om vinden tjöt i öronen. Det blev den enda av våra tänkta toppturer, för därefter återstod bara hemfärden. Man får som bekant inte alltid som man vill i fjällen, men vi hade ganska trevligt ändå!
Dåligt väder nedanför Pårtejekna
Efter ett par dagar blev det bättre väder. Murarna runt tälten kändes plötsligt överflödiga och vi gav oss av mot Pårtetoppen för ett nytt försök.
Och vi kom upp!
På en platå nedanför toppen finns det observatorium som Axel Hamberg byggde 1910. Där låg studenter och observerade väder, månader i sträck. Enligt legenden bars stugans kamin upp av en kraftkarl som när han väl fått upp åbäket på ryggen inte kunde sätta sig ner och därför gick hela vägen utan rast. Enligt förbättrade versioner av historien hade han sällskap av en pojke som eldade i spisen och serverade kaffe medan han bar den.
När jag först skrev detta 1996 skrev jag att "jag måste kopiera mina diabilder till pappersbilder innan jag kan scanna dem för webben". Nu, 6 år senare, har jag en scanner som tar diabilder!
 |
[ Första sidan
]
|