Mitt i veckan

28 februari

Snötäcket över Svealand är nu så kompakt att endast upplogade banor på naturisarna var farbara. Därför ordnades ingen ledarledd tur denna onsdag. En del skridskoentusiaster valde att utnyttja de plogade banorna i vårt område medan andra valde de fina skidspår som nu finns att tillgå i närheten. Det var därför ingen slump att skridskoledare dök upp i de fina preparerade spåren i Nåsten för att njuta av det fina föret.

Peter Lundholm
(en turledare utan tur just nu)

Mitt i veckan

21 februari

Snö, snö snö...

Alla våra isar i Östra Svealand är snötäckta och vi ville åka skridsko. Vikingaslingan blev vår räddning. Vitt, vitt men genom det gnistrande snötäcket gick i fina bågar söderut från Krusenberg en isbana plogad i arla morgonstund av Johan Myrberg från Knivsta.

Minus 19 och en köldblek sol mötte de nio skridskoåkarna med siktet instält på Sigtuna via Stavsund, Skofjärden och den östra promenaden vid Erikssund. Håtunaviken bjöd på ett skridskotäckande djupt snötäcke, väl åkbart, som övergick i en plogad bana vid Kämpasten. Efter ett ärevarv på Sigtunas rundbana återvände vi i samma spår mot en svag nordostanvind.

Med sol-, vind- och köldfärgade kinder återvände vi till Krusenberg vid solnedgången efter att fått uppleva en fin sportlovsdag.

Turledare Anders Skyttle, köansvarig Barbro Andersson

40-kmfika vid Pilsbo inför resterande 6 km till Krusenberg. Foto: Anders Skyttle

Vikingaslingan över den snötäckta Skofjärden. Foto: Anders Skyttle

Vikingarännet

18 februari

Vi var 4 st som bistod vid starten på Vikingarännet Lena, Lasse E. Erik Gregerfalk och undertecknad.
Lena stod för karförsäljningen och sålde 58 st för det facila priset på 100 kr.

Kurt Källström

Foto: Kurt Källström

Lena Lundgren i försäljartagen. Foto: Kurt Källström

Mitt i veckan

14 februari 2007

Snöfallet under gårdagskvällen blev kraftigare än väntat vilket troligen avskräckte en del presumtiva långfärdsåkare. De 4 personer som samlades vid St Eriks torg på morgonen valde att förlägg turen med utgångspunkt från Skarholmen. Under dagen plogades vikingaslingan varför huvuddelen av turen förlades där. På morgonen var södra Ekoln väl åkbar trots snön men begynnande stöpning under dagen försvårade åkningen där efterhand. Åkarna tillryggalade sammanlagt 3,3 mil under dagen.

Använd Google Earth för att se hur vi åkte.

Peter Lundholm

Glanskis på östra Mälaren

11 februari 2007

Drygt sextio entusiastiska skridskoåkare i grupperna B och C slöt upp till söndagens bussunderstödda utfärd till Smidö, varifrån isturer gjordes dels i västerled, upp i Ekolsundsviken, dels österut över Bro och Näsfjärdarna.

A-gruppens tidiga bilstart kl 08.00 från S:t Eriks torg samlade åtta åkglada och entusiastiska åkare. Tanken var att göra en tur från A till B - närmare bestämt från Kungsängen till Bålsta - men gruppen lät sig inte nöja med det, utan åkte tillbaka till A, vilket blev en runda på 8,9 mil (se färdspåret nedan, som bifogas i brist på fotografier).

Detta var turer som gick i glanskisens tecken. Näs- och Brofjärdarna hade mycket av den varan, och ännu bättre var det på Norra Björkfjärden och Ekolsundsviken, där salsgolven sträckte sig ända in till de mycket vackra klippstränderna. I A-gruppen fick vi en högtidsstund, sedan vi tvärat ut över fjärden till Västra Högholmen på is som genom sin nyvälbäriga fräschör fick de invanda, decimetertjocka glanskisytorna att förblekna något. Vinden hade lagt av alldeles, och vi rundade Högholmen på sydsidan medan solnedgångsljuset målade stränderna i silver, guld och koppar. Sedan åkte vi tillbaka till Kungsängen.

Magnus Simonsson

Bild: A-gruppens rutt på östra Mälaren.

B-gruppens tur (Google Earth)

Avslutningstur för nybörjarkursen

10 februari

Gruppen samlades på St Eriks torg och bestod av fyra ledare samt två deltagare, Ulrika och Benjamin! Utfärd klockan 09.00 i bitande kyla. Vi övervägde att byta utflykten mot Ofvandahls varma choklad med vispgrädde men tog bilarna till Skarholmen.

Turen ut via spåret till den härligt blanka och stora yta som finns SO Dalbyudde! Fantastiskt fin. Fika vid Norsholmen i lä på bryggan och med solen i ansiktet.

Hemåt ungefär samma väg till blankisen, där vi tog ett varv extra bara för att få njuta ordentligt. Vid Vretaudd gjorde vi en avstickare på ett brett och plant stråk mot Fredrikslund - dock blev det retur samma stråk, snö hindrade oss. Åter via spåret till Skarholmen.

Ledare var  Anders Parrow, Göran Lundgren, Per Svartling och Ulf Eriksson

Ulf Eriksson

Använd Google Earth för att se hur vi åkte.

Mitt i veckan

8 februari

8 tappra skridskoåkare trotsade den 18-gradiga kylan på torget i dag onsdag för att så åka skridskor. Färden ställdes till Sigtuna och väl framme hade temperaturen sjunkit till -14. Belöningen blev en strålande tur i strålande solsken på lättåkta isar där den något drevade snön inte hindrade åkningen.

 Bitvis åkte vi på den nu upplogade Vikingaslingan. Matpaus i Kairo efter beskådning av Skarvens alla slott. Vi hoppades kunna fortsätta till Kungsängen men i frånvaro av plogning avstod vi den delen. En härlig tur i svaga vindar.

Peter Lundholm

Fruktstund på Skarven

Premiärplurr efter 40 år!

4 februari

I söndagens (4 februari) tur deltog 44 deltagare och ledare som på fina isar åkte från Wik till Eriksund. Att is är en färskvara fick vi besked på idag. Där två ledare i sällskap med två andra och ytterliggare minst ca 30 personer åkte utan problem och trots ivrigt pikande inte stötte på svag is igår plurrade idag 5 personer. En av dem var jag. Det här var första gången på 40 år som jag ofrivilligt badade.

Vad gjorde jag för fel? Jag pikade inte trots att jag bort inse följande. I går var det kallare, det blåste ganska mycket och isen norr Skolandet ligger ganska nära öppet vatten vilket kan resultera i strömbildning och att den fräter på isen. Detta i kombination med att jag åkta ut på snöis i anslutning till en udde borde ha fått mig att vara vaksammare. Jag vet och förstår hur isförhållanden fungerar men idag tillämpade jag inte denna insikt. Nåväl allt gick väl.

Nils Kinch

Skridskoledarkurs

3-4 februari

16 blivande skridskoledare från hela Sverige deltog i helgen i Uppsala lokalavdelnings ledarutbildning.

Lördagen ägnades åt teoretiska studier i iskunskap, ledarskap, utrustning, turteknik och omhändertagande av skadade. Under söndagen övades ledarskapet på isarna i Fjällnora. Kursen avslutades med en isvaksövning.

Lasse Hjertson

Ekoln

1 februari

14 förväntansfulla långfärdsskridskoåkare samlades idag den 1 februari för att ge sig ut på årets mitt-i-veckanturpremiär. Turen startade vid Krusenberg med tanken att ta sig till Sigtuna. Tyvärr hade nattkylan och lite blötsnö förstört de goda åkförutsättningar som rådde dagen innan. Gruppen valde därför att begränsa åkningen till Skarven som var fullt åkbar trots snöfnaset.

Peter Lundholm.

I solsken och svag vind kunde deltagarna njuta av en hygglig tur och en gemytlig matrast vid Pilsbo som framgår av bifogad bild tagen av Anders Skyttle.

Chanstur gav utdelning - igen!

Lördagen 20 januari 2007

Det lönar sig alltid att chansa. Fyra entusiastiska och åksugna långfärdsskridskoåkare slöt upp till lördagens chanstur till sjöar vid gränsen mellan Uppland och Gästrikland: Hanno Ehring, Ann-Charlotte von Haartman, Monika Johansson och Jan Örberg. Ingsjön - eller Ingen som vi sedermera fick veta av lokalbefolkningen att den hette - var primärmålet för dagen. Först måste vi emellertid se hur det stod till med Tämnaren, varom så litet hörts denna förtvivlade vinter. Så då åkte vi till Harbonäs, där anblicken av till synes oändliga isvidder var minst sagt frapperande. Men isen, som vid påstigningsplatsen var ungefärligen hur tjock som helst, avlöstes vid första vassruggens ytterkant av tunn, nylagd snöis, som ingen riktigt var motiverad att ge sig i kast med. "En kall natt till så..." Visst, om det inte vore för det väntade snöfallet. Efter en del pikande längs någon trygg iskant valde vi att köra till den sommarstugepittoreska Toften istället.

Toften är en ovanligt stor liten sjö; efter bara några minuters åkning längs stranden har man som regel kört vilse. Efter varje udde öppnar sig nämligen en ny verklighet, som man styr in i och tappar strax därpå all känsla för vadan och varthän och sånt. Ett par promenader krävdes där svagisen sträckte sig intill land, annars gick det tämligen problemfritt (sånär som på ett enkelfotsplurr vid sista promenaden) att åka runt hela sjön på äldre, tjockare is. Med Toften avklarad klev vi i bilarna och for på oplogade skogsbilvägar till sydänden av Ingen (just det).

Ingen var denna dag bättre än just Ingen. Sjö alltså, om man ser till åkytans kvalitet, omfattning och bärighet. Uppskrunna till norra änden måste vi naturligtvis testa Ingsån också, som befanns lika stabil som det stabilaste på själva sjön. Detta är en lärdom, ty därmed torde man alltid kunna påräkna säker utstigning där vägen från Söderfors korsar nämnda vattendrag, och slipper därigenom bilfärder i vanskligt väglag till sjöns sydända. Men nu greps vi av övermod, dock inte så att någon tog sig vatten över huvudet.

Väl uppe vid vägen, blev det naturligtvis nödvändigt att testa Dalälven också. Man ska nog inte påstå att vi väntade oss så mycket här, bara att man måste titta när man ändå är där etc. Och anblicken av till synes oändliga isvidder var minst sagt frapperande (var fick jag det där ifrån?). Men vi kom bara ett hundratal meter, så var det stopp vid övergången till tunn, nylagd tallrikssnöis. Men nu var det nödvändigt att testa Hällskogsfjärden också. Bästa logistik dit innebar skrinning tillbaka till Ingens sydända, embarkation i bilarna och färd till Viken vid Västervikens sydända. Och, för att göra en redan alltför lång historia bara litet längre, så var väl åkytan här bara litet större än på Kattfjärden. Men det var ändå en storartad dag, där vi mot all förmodan slapp se ett enda skvalp av öppet vatten.

Isförhållanden: Två generationer is förekom: dels gammal decimetertjock is med stöpisyta, hård med bara litet semmelsnöpuder uppepå, men med en del spridda maränger av tuffare snöfras; dels tämligen nylagd snöis av mycket varierande tjocklek och bärighet. Tämnaren hade nog blåst upp i stort sett in till stränderna, men lagt sig med den tunnare snöisen, som alltså var i tunnaste laget. Toften hade ett rätt stort nytt/svagt parti mitt på, men gammal stabil is de djupa vikarna. Ett par korta promenader måste till runt ett par känsliga uddar. Ingen (Ingsjön på kartan) hade mera av den tjockare isen än vad Toften hade; väl åkbart längs västra kanten, mera snöfrasfläckar längs östra.

Magnus Simonsson

Isens tjocklek, skosnörets längd. Vi övar oss på sjön Ingen, som bjöd på dagens längsta åktur. Foto: Monika Johansson

"Förra året åkte vi här och här...och här." Dalälvsfjärdarna hade lagt sig, men det var bara en remsa närmast land som bar... Foto: Monika Johansson

2007 års första tur gick till Sala

Många vände sig ett extra varv i sängen och somnade om på nyårsdagens morgon när de hörde regnet smattra mot rutorna...
Många vaknade över huvud taget inte på morgonen...

13 tappra åkare samlades på S:t Eriks torg kl 9. Regnet hade då upphört. Färden gick till Sala för åkning på Silvköparen och Olof Jonsdammen. Isarna helt sagolika, som glasskivor med någon cm vatten på. Fram till lunchpaus hade vi uppehåll och såg till och med en glimt av solen. Efter lunch kom regnet. Trots regnet valde hälften av deltagaran att köra ett extra varv på Olof Jonsdammen.

En skridskotur på fina isar är nog det bästa sättet att starta ett nytt år.

Lasse Hjertson

Säsongspremiär på Vendelsjön 30 december

Dags för första turrapporten. 19 åkare tog chansen att på årets näst sista dag göra en skridskoutflykt. Vendelsjön bjöd på hård, slät och väl bärig is. Anders Parrow bjöd på en rolig och intressant historielektion om Erik XIV, ärtsoppa, Kurirstenen mm. Turen avslutades 10 minuter innan det utlovade regnet från väster kom.

Lasse Hjertson

Våra långfärdsskridskolänkar
Läs våra israpporter!