Vårvintertur längs Kungsleden

8 - 16 april 2000

Årets stugtur gick en inte alltför ovanlig väg, nämligen Kungsleden från Abisko till Nikkaluokta.

Lördagen 8 april gick avresan från Uppsala C. Nu skulle vi för första gången prova att åka med Tågkompaniet. Det stod fortfarande SJ på filtarna i liggvagnen. Frukosten åt vi i en av den omtalade panoramavagnarna. Dessa gick från början i något kontinentalt lyxtåg och verkar inte direkt vara avsedda för självservering. Tämligen opraktiska för både kunder och personal. Men när man väl fått sin mat och satt sig till bords så är utsikten fin!

Söndag 9 april: Ankomst till Abisko. Det vanliga är kanske att man direkt drar iväg mot Abiskojaure men vi tänkte ta det lugnt. Vi tog in på vandrarhemmet på Abisko Turist. Efter lunch gjorde vi en eftermiddagstur i omgivningarna för att känna på skidor och annan utrustning. Allt fungerade. Middagen avnjöts i turiststationens matsal.

Eftermiddagstur i Abisko i grått våtväder. Här passerar vi "röda bron". Kan det tänkas vara räckena som gett namnet?	I år var de vallningsfria skidorna i klar minoritet!

Måndag 10 april: Nu startade vår färd på riktigt. Dagens tur längs Kungsleden till Abiskojaure började i björkskogen över mindre myrar och åsar i en lätt kuperad terräng. I sydost syntes Lapporten. Lunchen åts i lä av en snödriva straxt innan vi nådde östra änden Abiskojaure. I de öppna vakarna i Abiskojåkka letade en strömstare efter något att äta. Det är en fågel som även vi som inte är experter kan känna igen på 100 meters håll på enbart beteendet! Så värst många småfåglar som dyker i isvakar lär det inte finnas.
Vi var totalt tio personer på den här turen. En perfekt storlek på en grupp skulle det visa sig eftersom det finns just 10-bäddsrum i de flesta stugtyper.

Abiskojaurestugan skiljer sig från de flesta STF-stugor. Den består av en barack från rallartiden som fraktats hit.	En måttlig dagsetapp ger tid och ork till en kvällstur utan packning

Tisdag 11 april: Den här dagen började med en kraftig uppförsbacke och när den var avklarad hade vi också lämnat björkskogen bakom oss. Öster om leden reser sig det mäktiga fjället Adnjetjårro. Leden går sedan längs sjöarna Miesakjavri, Raddujavri och Alisjavri. Alesjaurestugorna ligger på en kulle vid södra änden av sjön. Föret var rätt varierande. Innan backen upp på fjället var det varmföre. Uppe på fjället var det kall drivsnö. Givetvis hade vi vallat för det varmare föret och fick ordentligt med klabb. Inte ens de med vallningsfria skidor slapp undan. Så småningom blev det ordning på skidorna och sista biten var föret riktigt bra.
I Alesjaure finns möjlighet att bada bastu och fylla på proviantförrådet. Bullens pilsnerkorv, Salta biten och andra campingklassiker. Skidvallan var slutsåld.

Godispaus på väg mot Alesjaure. Strålande sol på fjället och moln hos oss!	Alesjaurestugorna ligger högt uppe på en kulle. Snön blåser bort, men det blir rätt så långt ner till jåkken för att hämta vatten.

Onsdag 12 april: Morgonen började med att skidorna fick en omgång "Vallaväck". Nu skulle kladdet bort! Med ny och fräsch blå valla under laggen åkte vi vidare mot Tjäktjapasset. Strax före Tjäktjastugan lämnade vi Kungsleden och åkte upp i Sielmmavaggi som är en fin genväg mellan Kungsleden och Nallo. Efter att har tagit oss ca 4 km fram och 250 meter upp bar det utför i etapper hela vägen till Nallostugan. Härliga utförsbackar tyckte en del. Förskräckliga tyckte andra.
Man kan inte boka plats i fjällstugorna, men vi hade förvarnat om att det skulle komma en grupp på tio personer. Då brukar stugvärdarna försöka att hålla ett rum ledigt åt oss. Det fungerade bra och vi hade alltid eget rum i stugorna. Utan denna förvarning hade kunnat bli värre. Samtidigt med oss gick Rudbäcksskolan i Örebro, en grupp från Finland och ett gäng från Friluftsfrämjandet i Märsta-Sigtuna, i motsatt riktning. Hade vi inte konfererat med varandra och med stugvärdarna skulle det ha kommit 40 personer samtidigt till Nallo. Det hade blivit trångt! Nu blev det bara vi och finnarna och tre "oberoende". Måttlig överbeläggning med andra ord. Märsta-Sigtuna vände när de kom från Sälka till Nallo och fick veta vilka hunnerhorder som var i antågande. Tack för att ni gjorde det!

Nallostugan är av STF:s klassiska parstugetyp med ett tiobäddars  "logement" i varje ände och ett rum för stugvärden i mitten.

Torsdag 13 april: Den här dagen var tänkt att ägnas åt en dagstur med lätt packning, och så blev det också. I strålande väder gjorde vi en tur upp i Unna Räitavagge. Lunchen i solskenet utanför den lilla stugan blev ovanligt lång. Eftermiddagen spenderades efter egen smak: Slappa i solskenet eller utförsåkning i backarna ovanför Nallostugan.

Den lilla Unna Räitastugan är i rätt dåligt skick och lockar inte till övernattning.	Tjäktjatjåkka.

Fredag 14 april: Nedför den trånga Stuor Reiddavaggi mot Vistasstugan. Värdinnan som anade att vi skulle komma redan före lunch hade gjort upp eld i spisen så att stugan var varm och välkomnande. Eftersom dagens etapp var undanstökad på en timme och fyrtio minuter gjorde vi en eftermiddagstur upp i den övre delen av Vistasvaggi. Återigen en långrast i solen innan vi åkte och tittade på ravinen i Unna Vistavagge. Sen vände vi tillbaka för att äta den här turens sista "fältmässiga" middag.

Standardmotiv 1:A från Stuor Räitavagge, Nallotoppen, här i snödis	Våren har så smått börjat komma till Vistas

Lördag 15 april: Vi åkte ungefär en mil längs med jåkken genom björkskogen ner till Lisas stuga. Lisa Zetterström var en sjuksköterska från Skåne som fick tillåtelse att bygga denna lilla stuga, 2x3 meter, i Vistasdalen. Härifrån hade vi beställt skjuts med skoter de återstående två milen till Nikkaluokta. I bland måste man ta till sådana politiskt inkorrekta transportsätt för att genomföra en tur på praktiskt sätt. Då bidrar man ju dessutom till det lokala näringslivet. I Nikkaluokta väntade en skön dusch och en god middag innan bussen avgick till Kiruna för vidare färd hemåt med tåg.

Lisas stuga	Nedbäddade i släden. Underst ligger skidorna, sen ett antal madrasser. Därefter vi själva och ovanpå det tre-fyra lager filtar.

Och slutligen, för den som önskar en sammanfattning:

Egentligen hade vi de flesta sorters väder som Vår Herre hittar på,
men mest så minns vi SOLEN!

Tillbaka till innehåll, Fjäll & vandring

Läs Märsta-Sigtunagängets reseberättelse

[ Första sidan ] [ Friluftstipset ] [ Dagboken ] [ Länkar ] [ Kontakta oss ]