Rapport från Fjäll och Vandrings
Högalpina vandring i Sarek 1997

31/7. Nattåget 18.50 mot norr. Trångt som vanligt. Lite knopövningar för de som behöver.

1/8. Bussen en timme efter tidtabellen till Ritsem, därefter båt över Akkajaure. Vandringen startar efter en sen lunch. Bra väder. Nattläger mellan Sjnjuftjis och Västtopparna på Akka.

2/8. Kort vandring till läger sydväst om sjön 964 söder om Akkamassivet. Mygg till förbannelse. Eftermiddagstur mot Akkas stortopp i lätta regnskurar. Anmarschen blir onödigt tillkrånglad eftersom vi väljer en alltför hög väg. Den av Grundsten föreslagna leden upp, just öster om namnlösa glaciären söder om passet mellan Borgtoppen och Stortoppen, verkar avskräckande brant och snöig. Jag och Björn väljer att istället satsa på Borgtoppen. Vi går upp mot passet mellan Dubbeltoppen och Borgtoppen. Enkel men ganska jobbig vandring på snöfält tills vi når Hambergs jökel. Efter en fikapaus går alla utom en slutkörd vandrare upp längs den långa, flacka och i regnvädret ganska hala kammen till Borgtoppen. Tyvärr sänker sig molnen och all utsikt försvinner. Efter 50 minuter nås toppen. Jag och Björn rekar den fortsatta kammen mot Stortoppen. Den verkar enkel även om vi inte ser den i sin helhet. Vägen ner går snabbt med långa fina rutschkanor på snöfälten. Tillbaka vid lägret runt midnatt.

3/8. Regnig natt och morgon. Vi väntar ut det värsta och kommer iväg sent. Går runt Varotjåkkå och följer Suottasjåkkå på lite avstånd. Solen kommer fram då vi vadar jåkken precis innan sjö- och myrsystemet vid Suottasjaure. Hittar "gamla" lägerplatsen från 95 vid moränryggen som ligger rakt öster om Suottastjåkkå, 5-600 meter från Suottasjekna. En (fjäll?)räv tittar upp bakom en kulle bara 15 meter ifrån oss. På kvällen har vi uppbromsningsövningar på snöfält nedanför Suottasjekna. Efter det går vi upp och tittar på den lilla namnlösa glaciären nedanför Suottastjåkkå. Vid kvällsmaten omkring 23.30 ser Björn och två, tre personer till en raket längre söderut i Kukkesvagge. Björn och jag springer iväg några kilometer för att få översikt över dalen. Inga fler signaler syns till och vi återvänder - jag med plaskblöta kängor - till lägret. Telefonerna fungerar inte där vi befinner oss och vi tycker att vi har gjort de ansträngningar som kan anses vara rimliga.

Suottasjekna

4/8. Bra väder. Starten blir lite sen på grund av nattäventyret innan. Kamraträddning uppe i spricksystemet på Suottasjekna står på programmet. Dock går vi först igenom replagsteknik och räddning teoretiskt nere i lägret. Blåsigt uppe på glaciären som är mycket barsmält, åtminstone jämfört med 95. Efter några timmar tornar stora moln upp sig från väster och vi får bråttom ner från isen. Den planerade vandringen i isfallet skjuts upp till morgondagen. Kvällen blir tidig tack vare vår flykt från glaciären. Vädret blir inte sämre som vi trodde och vi går och badar i en uppdämd liten pool uppe på moränryggen. Hyfsad badtemperatur, gissningsvis 13-14 grader Celsius, tvingar oss att ta en liten simtur.

5/8. Låga moln på morgonen gör att vi ställer in vandringen i isfallen. Istället går vi längre söderut i Kukkesvagge och hittar en perfekt tältplats kort efter toppen 1286, nära Kaska Sarekjekna. På eftermiddagen tar vi en promenad på nämnda glaciär. Också denna väldigt barsmält. Det blir ganska svårt att ta sig fram i sprickområdet men vi hittar bra sprickor att hissa ned i för att isklättra upp. De låga molnen återkommer på kvällen och vi bestämmer oss för att ta en promenad ned på Mikkajekna för att finna glaciärbrunnar dagen därpå.

6/8. Vädret blåsigt under natten. Vi tar det lungt på morgonen och kommer iväg runt 10.00. Två vandrare väljer att ta vilodag för att läka ömmande fötter. På väg över Alep Sarekjekna blir vädret snabbt bättre och när vi kommer till passet ner mot Mikkajekna bestämmer vi oss för att lägga in en tur upp till Sarektjåkkås stortopp. Efter en snabb vandring når vi toppen. Klart väder runt toppen men det finns en hel del moln på lägre höjder en bit bort. Efter några bilder och meddelande i toppboken går vi ner samma väg som vi kom. Jag och Åsa följer kammen lite längre än de andra. När vi är nästan nere vid passet hittar vi ett par telemarkskidor vid en sten. De är ganska nya och i fint skick men det är uppenbart att de har legat ute några månader. Kopplingen till olyckan mellan stor- och sydtoppen tidigare i våras är svår att bortse från. Det är troligen död mans utrustning som jag sitter och synar. Min första reaktion är att lämna skidorna där jag fann dem men Åsa som uppenbarligen är mindre vidskeplig än jag tycker att det bara är kapitalförstöring att låta dem ligga. Vi beslutar oss för att ta med dem ut ur Sarek och kontakta Gällivarepolisen när vi är tillbaka i Uppsala. Vi går vidare ner på Mikkaglaciären och hittar många fina glaciärbrunnar på sydöstra sidan ungefär på 1150-metersnivån. Vandringen hem blir jobbig. Kvart i två på natten når de sista vandrarna lägret.

Mellan Nord- och Stortoppen

7/8. Mycket bra väder idag också. Vid tiotiden börjar vi vandringen på stenskravlet upp mot Sarektjåkkås nordtopp. Klockan ett börjar vi vandringen från nordtoppen till stortoppen. Vi är sju klättrare fördelade på två replag. De återstående tre stannar på nordtoppen för att fotografera och går sedan ner längs ett snöfält till lägret. De 600 meterna mellan topparna bjuder på småluftig och mycket trevlig kamvandring med några korta klätterpassager av svårighet 3+ eller 4-. Efter bara två timmar når vi stortoppen. Fantastisk utsikt. Tyvärr har ett finskt gäng som vi mötte föregående dag inte fattat fjälletiken och ristat in datum och namn på en klippa. Vi "raderar" eländet och går ner längs normalvägen. På väg hem över Alep Sarekjekna besöker vi vindkanalerna som finns vid glaciärens sydöstra sida. De är otroligt imponerande till sitt omfång. En liten varning för sprickor som kan finnas vid kanten måste dock påpekas.

8/8. Vi river lägret ganska tidigt för en lång dags utmarch med sikte på stigen som kommer upp från Sjöfallsstugan. Vi väljer en en ganska hög väg för att undvika sanka områden. En snöbrygga över jåkken från Arjep Sarekjekna gör livet lite enklare. Promenaden ner till bron går ganska snabbt. Stigen efter bron bjuder på några småvad som flera av vandrarna lyckas blöta ner sig i. Ha en stav med och ta det lugnt! Efter lunch kommer videsnåren och man börjar drömma om röjsågar och asfalt. Vi utnyttjar vattendelaren för att komma över på "Slugga-sidan". Vandringen går över ett område med tusentals block varav en del uppemot 5-6 meter höga. Vi planerar att gå runt höjden Kiepes på ett rejält avstånd för att slippa branten. Självklart vandrar vi in på fel ställe och får en överdrivet spännande och gyttjig vandring utför. Väl nere konstaterar vi att det faktiskt var riktigt skoj. Vadet över utflödet från Pietsaure är ganska enkelt. Vi finner bra men myggiga tältplatser just efter vadet.

9/8. 6 kilometer återstår till Sjöfallstugan. Vandringen tar två sega timmar och det är med ett stort leende man ser bryggan där båten skall hämta oss för transport till Stora Sjöfallet. Båtresan blir hela turens kallaste och blötaste upplevelse. Nu återstår bara bastu, dusch och lunch innan hemresan.

10/8. I Uppsala klockan 9.30. Efter gruppfoto vid Millesstatyn är turen oficiellt avslutad.

Slutkommentar: Bra väder när vi väl behövde det. Allt flöt väl utan tillstymmelse till incidenter. En i gruppen fick ganska fula skavsår men för övrigt inget att rapportera på skade/sjukdomsfronten. Vill i detta sammanhang understryka hur viktigt det är att ha ingångna skor och en ryggsäck som klarar av att bära de vikter som man tvingas kånka med i dessa sammanhang. (25-30 kg). Nyttan av en rejäl vadarstav kan inte heller överskattas.

Text: Jan Nordin.
Foto: Åsa Domeij

Deltagare
Jan Nordin, Uppsala, ledare
Björn Klaar, Uppsala, ledare
Åsa Domeij, Uppsala
Andreas Gustavsson, Uppsala
Mats Harbom, Uppsala
Mats Eriksson. Uppsala
Stefan Jacobsson. Uppsala
Johan Blomster, Uppsala
Martin Jonsson, Oskarshamn
Erik Nordlinder, Oskarshamn

Innehåll, klättring

[ Första sidan ] [ Friluftstipset ] [ Dagboken ] [ Länkar ] [ Kontakta oss ]